Säsongens första nyingar

Nu har de första kalvarna kommit för säsongen. Det är alltid lika roligt att se dem, små och lite lurviga och eftersom vi har en salig blandning av raser vet man aldrig hur kalvarna kommer att se ut.

Det var mörkt i ligghallen, och det blev lite oro i lägret när jag kom in till dem. Till slut fick jag i alla fall en bild av de båda tillsammans.

En människa kommer och väcker mig, det är nog säkrast att vara hos mamma!

Innan vi hade barn spenderade jag en hel del tid hos djuren. Det är så skönt att jobba med kroppen, efter att ha suttit och jobbat med huvudet.

Då hade jag några favoriter, som var särskilt tama. En mycket speciell dam, som hette Elsa, kom springande när jag ropade och älskade knäckebröd och banan. Sen var det Evert, som var lite sjuk som liten. Därför fick han lite specialvård och blev tam och lite bortskämd. Han fick komma till en annan bonde och bli språngtjur, för han var hade så gott lynne.

Båda dessa exemplar är döda vid det här laget, men en Elvira har vi kvar. Hon var också speciell, men när jag pratade med henne när jag var ute sist, så blev det ingen reaktion alls. Därför kan jag dra slutsatsen att man måste underhålla sina relationer; även till kor, för att bli ihågkommen.