Årets julkort!

Vet inte varför det alltid ska göras så många saker i sista sekund. Mitt i mitt köksmålande kom jag på; JULKORT. Det brukar jag alltid försöka göra något eget. Därför tog Martin mitt målningspass i kväll och jag har suttit och fnulat på julkortet. Och jag tycker det är riktigt kul, så jag klagar inte!

Hade funderat ut hur det skulle se ut, men efter ett tag märkte jag hur svårt det var att få med alla barnen på samma gång. Sen ska de se vettiga ut också. Jag gjorde ett pepparkakshus, som skulle likna vårt. Men det ville sig inte riktigt heller. Eller som vår äldste pojk sa: Det var väl inte så jädra likt vårt hus, mamma! Hrmf, vad är det här. Nu är det i alla fall snart åt fanders med det; imorgon ska de få äta på det om de vill. Nu har det ju fyllt sitt syfte.

Det var väl ungefär efter det 15: de försöket att få dem sittande, tittande åt samma hål och samtidigt gärna med ett litet leende, som jag kom på att man tvärtom kunde göra en kul grej av var och en istället. Men även här fick jag ännu en gång tänka om. Vi skulle alla vara lucior, var min andra idé. Martin och jag klarade att ha krona på huvudet, men när det var lillflickans tur, så gick det inte! Pojkarna ville hellre vara tomte och Robin Hood och då hade jag redan kapitulerat. Gör som ni vill; det gör ni ju i alla fall... Därför blev det så här:
Det är inte så ofta det blir som man tänker sig, eller i alla fall för min del, men oftast blir det bra ändå. Jag är väldigt nöjd med året julkort, men hoppas kunna plåta barnen på samma gång inför nästa år.
Nu är det bara adresserna och frimärken också då. Kanske får köpa det imorgon, eller också blir det som vanligt. Vanliga frimärken lite senare i veckan...