Mina nya Favoritlampor

I Lantlivs senaste nummer fanns det ett reportage om ett nybyggt hus byggt i sekelskiftesstil. Jag lusläste artikel och hittade då en lampa från Karlskrona Lampfabrik. Gick genast och tittade på datorn och blev helt förälskad. Egentligen hade jag bara funderat på en golvlampa, vilket jag hittade direkt, men sedan tittade jag vidare och hittade då också lampor till köket, badrummet, skrivbordslampa samt tre fotogenlampor bara för mysfaktorn. I lördags åkte jag därför till den lokala återförsäljaren och pratade, säkert i trekvart, med den trevlige säljaren. Han skulle kolla upp lite priser, men jag tror inte det har så stor betydelse egentligen. Jag MÅSTE ha, i alla fall några av dem. Det är ofta så, tycker jag, att om man gillar något från början, så gillar man det sen också. Bilderna nedan visar ett urval, som jag tycker mycket om. Det finns givetvis många fler och de allra flesta med olika slags ytbehandligar.

Den här skulle bli fin över vår arbetsbänk i köket. Gillar fästet i taket väldigt mycket, liksom att den går att hissa upp ch ner.

En fotogenlampa, liten och nätt, med stor mysfaktor.

Golvlampa till TV-rummet. Om jag inte kan köpa alla, så blir det nog i alla fall den här. Det här är en antikbehandlad, men det finns i blank mässing också.

Förnicklad skrivbordlampa. Den finns i olika utförande och också i mässing.

Ett alternativ till vårt badrum, men det finns också andra

Lite blir färdigt i huvudentrén

Så här har det sett ut hos oss i huvudentrén. Det är inte snyggt och inte alls lätt att städa lecastenar kan jag tala om. Under trappan har det heller inte sett så roligt ut. Vi har inte brytt oss om att måla alls eftersom vi ändå skulle bygga för den.

Martin började med att lägga dit den sista biten golv, som saknades. Bara det gjorde jättemycket. Sedan trodde jag att han skulle börja med köksluckorna, men vi bestämde att det kanske är bättre att få lite förvaringsmöjligheter först. Vi ska ha en liten skrubb under trappan och två stora och en lite mindre garderob i groventrén. (Ja, just det. där har han ju också gjort lite mer färdigt med några pärlspontsluckor. Men jag får ta kort en annan dag. Kameran är i Polen på jaktresa med Martin.)

Därför hyvlade han till en del pärlspont och kom in med den härliga doften av trä. Det var riktigt länge sen nu...

Nu ser det istället ut så här, med smygar och foder på plats. Och det gör inget att de inte är målade ännu. Nu finns de i alla fall! Nu väntar bara spackling, slipning, schellack och tre lager färg, sen är det färdigt!

Sen tog han itu med att täcka trappan. Med pärlspont såklart. Och är så fin, nästan helt utan kvistar, eftersom han använde sig av en del av virket som var tänkt till våra köksluckor.

När han kommit till dörren fick han lite huvudbry. Det stämde inte, tyckte han. Det var inte rakt nånstans, sa han. Men när jag tittade och såg hur snett det vad, så skakade jag bara på huvudet, för det var nämligen inte alls så snett som han sa. Istället för 90 grader överallt, så tvingades han gör ett hörn 89 eller så. Men det klart han hade ju rätt i att det är noga, för det syns ju så lätt när både golv och väggar är randiga. Men nu ser man det bara på golvet om man mäter, så hoppas han är nöjd.

Vi har varit på bröllop!

Nu tror jag att det är fritt fram att berätta att vi var på bröllop på nyårsafton. Det var lite hemligt, men nu har det gått ut en inbjudan till en bröllopsfest, och nu kan jag inte hålla mig längre. Det var Martins bror, Mattias, som gifte sig med sin Malin. Några av oss fick reda på det lite längre i förväg (tre veckor), för jag och brödernas syster, samt en kompis till henne skulle få äran att sjunga och spela under ceremonin. Men brudens syskon och föräldrar fick inte reda på det förrän på julafton. Gissa om de blev chockade! På själva dagen ringde brudparet upp några vänner och berättade att de skulle gifta sig, så det blev faktiskt en del folk i kyrkan; en väldigt bra start på en nyårsfest för dem som skulle vidare.
Efter kyrkan åkte vi hem till brudparet, där festen skulle vara. Det började med en skål i den gamla ladugården.

Ladugården innan renovering...

... och efter. Baren, gjord av delar av utbytt panel från boningshuset och gammal plåt till ovansidan. Det är lite svårt att tänka sig att det var jordgolv och helt oinrett här för inte så länge sedan.

Det här stället stod öde länge och även om det blev plundrat, så fanns många gamla saker kvar. Därför finns det mycket olika saker utspridda på olika ställen här. Här fungerar nån slags plättlagg (?) som ljushållare och framför plåtburkarna står ett gammalt foto på ägarna som bodde här innan. Det måste vara ungefär 60 år gammalt, eftersom han dog på 50-talet.

Vi följde värdarna ord; ta va du behöver; dä räcker och blir över.

Här inne finns toalett och tvättstuga. Väggarna är återanvänd ytterpanel från ladugården.

Till trappan har man också använt gammalt virke.

Såna här svarta skyltar passar alldeles ypperligt här. På dem skrev man kons och hennes föräldrars namn och hade på hennes plats i ladugården.

Gamla skidor uppe i taket. Isolatorena, elsladden och lamphållarna är nytillverkade, men passar väldigt bra in i atmosfären här.

Efter skålen vankades det ox- och älgfilé, ugnsbakta rotfrukter och en massa andra goda tillbehör inne i boningshuset. För dagen hade de röjt ur sitt matsalsrum, för att få plats med andra, mindre bord. Den vackra brudbuketten fanns såklart på plats.

Även om det var en litet bröllopsfest fanns det ändå inte mindre än 12 barn!

I deras matrum finns den här kakelugnen, som är original. De har tagit ner den och satt upp den igen. Och den används nästan dagligen, för att värma upp huset med.

Den fantastiska tårtan. Den var lika god som vacker.

Huset idag.

Luckbryderier

Virket till våra luckor i kök, tvättrum och sovrum har legat och väntat i en dryg månad nu. Men nu har vi äntligen kunnat bestämma oss, eller jag rättare sagt. Martin har hela tiden haft sin åsikt klar, och nu tycker jag likadant... :).
I helgen tog vi en tur till badhuset och sedan åkte vi vidare till Kökets Hus, Kvänumköks visningskomplex. Huset är en pampig nybyggd herrgårdsbyggnad och rymmer ett tjugotal olika visningskök. På nedervåningen är det moderna kök och på ovan våningen tradititionella.

Sedan vi var där förra gången har de också lagt till några badrumsinredningar, garderobslösningar och ett sovrum med walk-in-closet. Men dessa kommer kanske i ett annat inlägg. Nedan följer några av alla bilder jag tog på de tjusiga köken de har.

Det första köket vi möttes av när vi kom upp var det här. Det är väldigt enkla speglar, men de tilltalar mig mycket. Gillar låshandtagen, men inte de andra men ett läderband omlindat runt sig.

Ursnygga porslinslådor, som jag gärna skulle ha torrvaror , kryddor och annat i.

Det här höga skåpet tyckte jag också väldigt mycket om...

...liksom den här sittbänken. Skulle gärna ha något liknande hos oss.

Lillflickan var mycket intresserad av den här ugnen och vi fick några minuter att ostörda titta oss omkring. Köksön har en annan färg och det var väldigt snyggt; det ger inte ett så homogent intryck.

Det här köket kommer jag ihåg sen förra gången vi var här. Det lilla skafferiet i hörnet verkar så praktiskt och man slipper dessutom ett hörn, som man (iaf jag) inte har så mycket användning av.

En kul detalj i ett av köken var de här lådorna, som var inbyggda i väggen. Mycket snyggt och genomtänkt på rätt ställe.

I alla kök, tror jag, såg man tapeter från Sandbergs kollektioner. Därför blev jag inte så förvånad att se det här bordet där. Köken här och de här tapeterna passar som hand i handske.

Ett av deras första kök. Det har hänt en del...

Laddad med idéer och fina bilder i huvudet, kunde jag komma överens med Martin om att vi gör två olika, en till köket och en annan till tvättrum och sovrum. Och jag märkte ganska snart att vårt besök på Kökets hus var aningen överflödigt för Martin del; han hade redan sin bild färdig innan och han sa också att det är praktiskt att ta dessa, eftersom vi då inte behöver köpa/ göra några andra profilstål.

Men för mig var den i alla fall givande. Nu vet jag nästan hur jag vill ha det, för även om det finns en mängd vackra kök, så måste ju de passa in hos oss. Det får ju inte se malplacerat ut, utan ska passa vår och husets stil. Jag trodde att jag ville ha en helt rak profil in mot spegeln på köksluckorna, men det blir nog inte som jag tänkt mig då. Men jag var lite rädd att det skulle se pråligt ut med en mer arbetad profil. Ville ha det enkelt. Men nu blir det en profil i ramen mot spegeln och så tar vi den raka i de andra rummen.

Trodde inte att vi skulle bestämma det här än riktigt, men detska bli kul att få något i huset helt färdigt.

Ibland kan man tänka att det inte händer speciellt mycket, men när man tittar på bilder ser man ju tydligt att visst hänt en del under året. För ett år sedan bodde vi inte i det här huset; var visserligen isolerat, men ecofiber vällde ut genom hål i väggarna och låg blottat i bjälklagen.

Vi hade ganska nyss fått vår dotter, så saker och ting skedde lite i slow motion på grund av det också skulle jag tro.
De som fick det här blomsterarrangemanget av oss på nyårsaftonen har gjort samma resa som vi, men på ett mycket omständligare sätt. För medan vi har byggt ett nytt hus i gammal stil, så köpte den här familjen ett hus som stått tomt i inte mindre än 54 år! När det regnade droppade det genom tak och andra våning, ner i köket. Nu ungefär 9 år senare har de ett av de trevligaste hus jag varit i och min strävan är att få det lika hemtrevligt som de har det.

Så här såg det ut till en början. Träd och buskar hade fått växa ganska obehindrat. Trädgården hade varit en del av en fårhage och det visade sig att fåren även hade varit inomhus.

Man fick bokstavligt talat börja från grunden. Den här lilla grävmaskinen använde man för att få ut en del matjord och lägga fiberduk och grus där istället. På bilden håller Martin på att gräva i köket. Där samma kakel finns på samma plats och en vedspis av gammalt snitt åter finns i bruk. Bakom grävmaskinen skymtar hyllorna i skafferiet, som även de finns kvar.

Trappan under renoveringen...

...och efter. Den gröna färgen är mycket kromoxid grön och den brunröda är ådringsmålat för att likna mahogny.

Pardörrarna är också original, en om de renoverats en del.

De vackra färgerna är visserligen relativt nymålade, men är desamma som de var original. Mycket panel och golv har återanvänts, men en del har varit tvunget att ersättas. Man gjorde allt mycket grundligt och efter byggnadsvårdshandböcker till punkt och pricka.

Nu har jag helt olovandes bjudit in till någon annans hem, men det är ju i alla fall bara hallen jag visat. Jag hoppas att de ska börja visa alla sina bilder (hoppas ni läser det här, Malin och Mattias), men jag måste fråga om jag också kan visa en del här, eftersom huset tjänat som en stor inspirationskälla för oss. Det är inte helt lätt att hitta sådana här hus med allt bevarat, så det har varit en riktig guldgruva för oss.