Helgjobb, förväntan och vemod

Sitter och njuter av underbara Sofia Karlsson i öronen på väg i jobbet. Ännu en härlig morgon, så jag tänkte börja med att skriva lite innan jag sätter igång.

Eftersom jag sitter så mycket vid datorn på veckorna är det härligt när man får ägna sig åt mer praktiska saker på helgen. Den här helgen har varit lyckad på det sättet, för jag har kommit en lite bit med mitt eget lilla projekt; lekstugan, som ska piffas till på inuti och utanför. Färgen tog slut, men tre av fyra sidor är i alla fall målade nu, jag och lillflickan har ordnat med lite jordgubbsplantor till en rabatt på ena sidan. Sedan gjorde jag tillsammans med störste pojken ett växtstöd, som också ska målas.

I huset har Martin fortsatt med golvet i salen. Det saknades sex brädor, så han fick fräsa till dem och då hann han inte bli färdig. Nu åkte jag iväg idag, så det blir inte mycket tid för honom ikväll heller. Men det känns som det är nära nu! Sen väntar foder, lister och målning och så våra underbara tapeter.

På kvällen fick jag en glad överraskning på mailen; från en representant från Sveriges byggnadsförening. Det känns väldigt skoj att någon uppskattar och förstår vårt arbete och jag har plötsligt fått lite ny energi.

En längre tid har jag varit ganska trött på att bygga, eller snarare på att inte komma någonstans. Ibland har det känts lite tröstlöst när man inte har någon plats att ställa undan något och att heller inte ha ordning någonstans. Jag trivs med att ha ordning i skåp och lådor och när det inte gått har det ibland känts överväldigande mycket kvar. Men nu när det börjar bli färdigt lite här och var och saker faller på plats känns det också lite vemodigt och definitivt på något sätt. Men det klart, vemodet försvinner nästan helt när jag tittar ut genom våra härliga glas i fönstren, drar med fingrarna längs en hyvlad profil eller återigen tar en tur till lådorna med tapeter. Då njuter jag.

Allt Gott!

Malin