Google+

lördag 7 mars 2009

Som jag skrivit tidigare har Martin haft fullt upp med gårdsarbete och de senaste två veckorna har han spenderat med vår nyligen inköpta gödselspridare. Vanligtvis brukar det vara jag som är tidsoptimisten och Martin har mer en realistisk tanke om hur lång tid något kommer att ta. I det här fallet hade han helt misstagit sig med tiden det skulle ta att reparera maskinen. Jag tror att han kom in nästan varje dag och hade hittat nya grejer som antingen behövde bytas eller helt enkelt saknades. Därför var han ganska nöjd när han i torsdag, efter nästan två veckor, kom in och sa att imorgon skulle han bara fylla i olja och så var den färdig. Tyvärr blev det nog ett lyft för mycket, för i fredags fick han ett kraftigt ryggskott och vi fick åka akut till kiropraktor. Nu rör han sig i slowmotion och jag känner mig så maktlös; vet inte riktigt vad man ska göra för att hjälpa. Man man ser tydligt hur ont han har och våndan och tristessen över att inte kunna göra något är stor.
Fick en bild av honom när han sitter med vinkelslipen på en del till gödselspridaren.
Några söta och glada nytillskott. Våra tjurar ser ut ungefär som kalven till vänster, men eftersom vi tidigare haft andra raser, så är vår besättning en salig blandning av raser. Därför är det alltid lite kul att se hur kalvarna ser ut
Mor och dotter vid Gamlastugan. Korna har en förkärlek för det gamla huset, så jag funderar på att flytta in deras bete något, så de inte går så hårt åt det. Då får vi samtidigt en lite större trädgård och en plats där det skulle passa att ha lite köksträdgård, tror jag.

Nu till en helt anan sak; jag har suttit och räknat igenom kostander för vårt hus och skulle gärna vilja göra ett långt inlägg om det, men det känns som det är lite tabu att tala om pengar. Men jag vill ändå säga TJOHOO!, för vi har lyckats hålla oss inom vår från början tänkta bugdet. Och eftersom vi gör så mycket vi bara kan själva, ser man så mycket tydligare hur mycket det springer iväg när man tar hjälp. De enskilt största konstaderna är nämligen plåtarbetet, pannan och värmesystemet, samt lönekonstnaderna till den polska familj, som jobbade hos oss under en tid. Jag inser ju att man måste ta hjälp med vissa saker, men är så tacksam över att ha någon som vill göra det mesta själv. Jag är också tacksam också över våra tålmodiga barn, som fått växa in i vårt hus och allt arbete, för det är inte helt färdigt någonstans även om funktionen finns.

Kanske skulle avsluta med att säga att jag håller på att grundmåla på lite olika ställen. Det tar sin lilla tid, eftersom jag bara får hålla på små stunder, men så småningom ska det väl bli färdigt. Och då det är värt allt slit, för det är något speciellt med att göra det själv!

7 kommentarer:

Lösvirkesbyggarna sa...

Aj, aj, inte bra med krånglande maskinen och så ryggskott uppe på det! Men kul att budgeten håller! Vi håller på att syna oss själva i sömmarna just nu. Det ekonomiska läget blir ju lite annat när vi väl flyttar in i huset...
Kram Anna

Designe sa...

Ajdå, stackarn! Va trist med ryggen!...
Så fina kalvar! :)
Skönt med en budget som håller...det är ju en vinst i sig!
Kram :)

Benita i Bubbelrummet sa...

Vilken underbar blogg du har! Och vet du vad? Jag följer nu din blogg, kanske du vill göra detsamma? Många vårkramar Benita

Benita i Bubbelrummet sa...

Jodå! Jag tycker din blogg är helmysig. =) Nu kan jag ju hålla koll med.

Kramar!

Sandras älskade hem sa...

Hej!

Usch då!
Hoppas att han blir bättre snart.
Och vad kul att ni har hållt er inom er budget, för det kan verkligen rasa iväg med pengarna!

Ha en jätte bra helg.
Kram Sandra

Jeanette sa...

En riktigt trevlig blogg du har:) Och ett riktigt kap när det gäller huset eller vad man ska kalla det, kommer nog att bli jätte bra när det är klart!

Kallholmen sa...

Nog är det härligt att kunna göra saker själv men det krävs ju att man är händig.
tur att det änd går att lejamom man stöter på saker som man inte klarar av.
det är ett jätte fint hus som växer fram hos er, tänk vilket tålamod ni har och haft.
Kram Malin